Sveriges två äldsta kvalitetsregister har blivit ett

Det utförs cirka 25 000 höftprotesoperationer per år i Sverige och cirka 19 000 knäprotesoperationer. Sifforna inkluderar omoperationer. Den vanligaste orsaken är artros.

Knäprotesregistret bildades 1975 och Höftprotesregistret 1979. De har betytt enormt mycket för att säkra god vård för patienter som behöver genomgå protesoperation. Det behövs långtidsdata för att avgöra vilka implantat som fungerar bäst och kvalitetsregistren innehåller livslång uppföljning av alla patienter. Man har kunnat visa vilka implantat som håller måttet och vilka som inte gör det och opererande ortopeder har lyssnat till rekommendationerna. Detta har gjort att mycket få patienter i Sverige har behövt opereras om.

– Vi har valt implantat som har dokumenterat goda egenskaper och ger bra långtidsresultat, säger Ola Rolfson, professor i ortopedi vid Göteborgs universitet och registerhållare för Ledprotesregistret.

– Under alla de här åren har det varit väldigt många tekniska nyheter som har blommat upp i andra delar av världen och som har visat sig vara skadliga för patienterna, fortsätter han.

Stort internationellt intresse

Knä- och höftprotesregistren är internationella förebilder och studiebesöken från andra länder har varit talrika under årens lopp. Det internationella intresset är så stort att registrens årsrapporter även har getts ut på engelska. Hösten 2021 kommer den första gemensamma årsrapporten och naturligtvis kommer även den att ges ut på engelska. Intressenterna är kliniskt verksamma läkare, forskare, myndigheter och inte minst implantatföretag.

De båda registren har också varit drivande i internationella samarbeten inom proteskirurgin. Forskningsaktiviteten har varit hög, speciellt i Höftprotesregistret.

Ett system istället för två

Registren har redan tidigare haft ett nära samarbete på flera sätt, men nu har det handlat om att jämka samman funktionalitet och skilda arbetssätt. Förändringarna har blivit störst för Knäprotesregistret som har flyttat in på den IT-plattform som Höftprotesregistret sedan tidigare låg på.

Knä- och höftprotesoperationer utförs på samma kliniker och oftast av samma ortopeder. Vårdförloppen och rutiner för verksamheten är väldigt lika. Det kommer att underlätta för användarna att de båda registren har blivit ett. Vårdpersonalen behöver bara arbeta med ett system. Samma administrativa rutiner gäller för registreringen av knä- och höftprotesoperationer. Resultat kommer att presenteras i gemensamma statistikvisningar och årsrapporter. Kvalitetsarbete kan förenklas.

– Man kommer att kunna göra verksamhetsanalyser och utveckla kvaliteten i vården ur ett knä- och höftprotesperspektiv samtidigt, säger Ola Rolfson.

Charlotta Sjöstedt